E——— ——— Mo, IH ÄÄ— FÖ— plåga göra, sin förvåning dfver de ofantliga fåstningsverken, röjde i sina reflexioner den djupaste okunnighet i befåstningskonsten och yttrade tillika en naturlig nyfikenhet att få bese de berömda verken, hvartill guvernören beredvilligt samtyckte och gaf honom en af sina adjutanter till cicerone. Handelsexpeditens oerhörda förundran och löjliga anmärkningar öfver allt, hvad han såg, roade icke obetydligt hans vågvisare, som emellertid: efter ett par dagars förlopp fann det för tråkigt att långre spela den artige, utan låt honom drifva fritt omkring ibland skiltvakterna, som snart blefvo lika så förtrolige med honom som en regementshund. Emellertid nårmade sig dagen för fråmlingens afresa, men en morgon, då den gåstfrie köpmannen i Gibraltar, som brukade sjelf besörja sina inköp, före frukosten gick ned till fisktorget, observerade han, att han i brådskan hade tagit på en galen hatt, och vid nårmare påseende isenkånde han i den sin gåsts hatt. Då den föreföll honom något tung, tog han den något nårmare i ögonsigte, hvarvid han upptåckte en dubbel botten i kullen, i hvilken han till sin stora förvåning fann planer och profiler samt en fullståndig grundritning af fåstningen, som voro tecknade af den så högst enfaldige fråmlingen, som stållt sig så okunnig; Köpmannen stack papperen på sig och skyndade att upptåcka saken får guvernören. Emellertid hade fråmlingen, som, då han saknade sin hatt, fattat misstankar, att ugglor vore i mossen och att han, genom ett långre qvardröjande, skulle såtta sin personliga srihet i fara, skyndat ned till hamnen, hvarest han lejde sig en båt, och var allaredan utom skotthåll för fåstningens kanoner och på vågen till Cadiz, innan hans vård kommit hem. Den person, som sålunda afvikit från Gibraltar, infann sig, vid sin ankomst till Cadix, kallblodigt hos den brittiske konsuln, för hvilken han förtåljde orsaken till sin plötsliga flykt från den brittiska fåstningen och förlusten af sina papper och sina teckningar; men, lika mycket, tillfogade han, i det han pekade på sin panna, :jag har det alltsammans hår; mitt namn år — Bernadotte.På S:t Helena omtalade Napoleon, att han haft för afsigt att belågra Gibraltar, samt huruledes han dervid skulle gå till våga, och att ban var öfvertygad om, att företaget skulle lyckats. Hela planen hårtill hade såkert blifvit byggd på de upplysningar, han hade erhållit af den man, som var beståmd att en gång båra Sveriges och Norges krona. nini33. SANSAT HOSET RR SARS ER RR Rn