— Oftare ån ni tror; jag har ofta högst olyckliga stunder; också darrar jag alltid når jag såtter mig till ett spelbord. — På min åra, — svarade en annan, — . 2 . . ni gör mycket orått i att darra, ty ni har en tur ... — Som jag önskar er, min herre, — genmålte Barberousse med utmårkt artighet, — jag ser nog att ni ånnu bår agg till mig för partiet hårom dagen. — Aldeles inte. Barberousse vånde sig ifrån dem, och under det han gick in i spelrummen, gjorde han inom sig denna kloka reflexion; — Jag tror det år nödvändigt, att jag förlorar några hundra dollars, det skulle göra godt., Han hålsade spelarne med konstlad artighet. — Nåvål, mina herrar, — sade han med denna ton, som utmårker att man år hemmastadd på stållet, — år partiet långt gånget? — Det år knappast börjadt. — Gör ni någon ting? — sade en spelare till Barbarousse. — Jag gör allt som behagas. — Det fattas femtio dollars. — Se hår åro de.