tande, att embetsmannakären år konungens högra hand, som verkståller och utför de fattade besluten, så torde det blifva klart, att, om denna hand företager sig icke blott att annorlunda ån regenten menat utföra dessa beslut, utan till och med börjar vånda sig fiendtligt mot den beslutande, denne nödvåndigtvis måste komma i det största beroende. Detta tyckas imellertid vederbörande hafva på senare tiden börjat inse. Om de derför i tyst overksamhet afvakta håndelsernas gång, så år det likvål temligen såkert, att de i sitt innersta önska förslagets förkastande. För den håndelse att detta förslag mot förmodan blefve af stånderna antaget, måste man naturligtvis hålla god min och stå vid sina ord; men nog kan man taga för gilvet, att monarkiens vånner skola rösta mot förslaget. Faran för folket år, om möjligt, ännu mera jögonfallande. Huru förtryckande, huru demoraliserande har icke byråkratien allestådes visat sig? Svenska folket eger sin erfarenhet deraf. Ännu den dag i dag år hör man folket med harm tala om vherrarna.Mena de vål med detta uttryck någonting annat ån embetsmånnen? Ingalunda. Den svenska bonden hvarken afundas eller hatar herremannen, men han eger ånnu från icke så aflågsna tider ett lefvande minne af embetsmannaförtryck. Derför tillskrifver han aldrig konungen, men vål -herrarne de olyckor, hvaraf han lider. Imellertid lår vål folket icke gerna, icke utan motstånd låta pålruga sig ett förslag, som just år beråknadt på embetsmannavålde. Likaså kan man taga för afgjordt, att aristokralien sjels, vid nårmare estersinnande, skall taga sig till vara för den farliga, den trolåsa bundsförvandten. Det vore vida klokare, om Aristokratien, hår liksom i England, gjorde koncessioner åt de demokratiska fordringarna, om den satte sig i spetsen för de demokratiska rörelserna och ledde dem med sans och patriotism, så att fåderneslandet deraf skördade sanna fördelar och den sjelf oförvansklig åra. Imellertid tro vi oss -kånna i luftenatt aristokratien till en början skall motarbeta det nu hvilande sörslagets antagande. Kortligen: — vi åro innerligt öfvertygade, att alla partier, med undantag af det intresserade grå, skola, såvidt som de fått ögonen öppnade för förslagets lurande saror, icke blott af patriotism utan åren med skåligt hånseende till egen fördel söka göra detta förslag för alltid hvilande.