han sin gång till theatern, åtsöljd af Adrien, hvilken tjenade honom till cicerone, emedan denne redan kånde New-VYork så vål, som om han varit född der. Emedan spektakeltiden ånnu ej var inne, företog han sig att promenera utanför, betraktande de personer, hvilka gingo in, med den uppmårksamhet man vanligen egnar de minsta detaljer, då man första gången befinner sig i en obekant stad. Plötsligen hördes ett håftigt buller från en af de nåstgrånsande gatorna; några af de förbigående skyndade förskråckta åt olika håll, och orediga rop hördes. En vagn, hvars ena hjul blifvit krossadt, rycktes hastigt fram på platsen framför theatern, af tvenne ystra håstar i starkt galopp. Kusken hade vid första stöten blifvit kastad från sitt såte, och de eldiga djuren, frie från den styrande handen och uppskråmda af tömmarne, som slogo dem på benen, samt det för dem ovanliga skramlet af fjedrarnes skrapande mot stengatan, ilade fram med otrolig sn bbhet. kullkastande allt som befann sig i deras våg. Då den unge grefven såg den halfkrossade vagnen nårma sig, hade han bortkastat cigarren, hvilket hos honom var ett tydligt tecken på en håftig rörelse. Afven han hade,