Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1850, sida 2

hvad man försåkrat mig, ett ganska intressant sållskapslif. — Jaså! men huru vet du allt detta, Andrien? — Åh, herr grefve, man pratar... man gör sig underråttad . — Det år bra; gå och begår frukosten till klockan nio, kom sedan tillbaka och klåd mig. Når grefven slutat sin toilett, gick han ut. Han behöfde andas fritt; en qvåfvande tyngd hvilade på hans bröst, och oaktadt nonchalansen i hans gång spratt han till vid hvarje oförmodadt buller. Han begaf sig till batteriet. Hassluften gjorde honom oåndligt godt, och då han på afstånd betraktade alla dessa fartyg, som majeståtiskt gungade på redden, glömde han får en stund sina egna bekymmer. Hans tankar svåfvade långt bortom horizonten med de skyar dem vinden dref framåt. Långe stod han der orörlig. njutande på en gång af den friska luften och böjornas sorl. För det stora skådespelet glömde han sig sjelf, och klockan var redan slagen tolf, då han återkom till hotellet. På aftonen gjorde han sig underråttad om den båsta theatern; emedan natten var lugn och vacker, hefallte han åkdon endast för återfården, och sedan han tåndt en cigar, styrde