Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1850, sida 1

Bourgeoisien ) och Folket. (Efter Nord og Syd). Der finnes bland annat den olikhet mellan den franska och tyska bourgeoisien, att den förstnåmnda icke har låsit mycket. Den tyska bourgeoisien har låsit alltför mycket; den. kånner verlden ur böcker, dess vetande år en förestållning om förflutna ting, dess verksamhet en förestållning om ting, som skola komma; nutiden och dess lif undgår densamma, emedan man alltid tånker sig sjelf såsom ett föremål för tanken och sållan eller aldrig åger kånsla af sig sjelf. Deraf framkom i politiskt hånseende den verkan, att då man 1848 skulle sånda 700 mån till Frankfurt för att företaga en handling, så sånde man 700 personer, af hvilka hvarje sårskild var beredd att skrifva en historia om de handlingar, som de dfriga 699 skulle utföra. I socialt hånseende åvågabragtes den olycka, att den sanna kånslan gick förlorad, att man kånde estetiskt, genom reflexionen, med nerverna och icke med hjertat. Man uppfattade sattigmans —demokratiens— lidanden och nåd på samma sått som man på teatern såtter sig in i hjeltarnes eller hjeltinnornas lidanden; når man fick kunskap om en stor mensklig smårta, så kunde man gråta deröfver., men gråten var starkt , uppblandad med glådjetårar öfver att man ånnu kunde kånna för menniskorna — ty, underligt nog, man hade ett slags medvetenhet af att man lefde så onaturligt, att kånslan var nåra att dd. Det föregick blott litet i de slutna estetiska kretsarne; man iakttog en mångd små reglor, var på sått och vis moralisk, emedan man nämnligen icke egde kraft till att synda djerft (derigenom uppkom, såsom motsatts till hyckleriet, en litteratur, som predikade syndens evangelium, den årliga brutaliteten, i motsatts till den honetta oårligheten). I det hela taget lefde man inomhus ismakfulla rum, samhållets verkliga sorger kastade en intressant Rembrandtsk dager ditin, och gaf damerna anledning att sysselsåtta sig med vålgörenhet. För öfrigt befann sig fråmlingen vål bland dem, ty umgångssåtet var blidt och behagligt, damerna voro vackra att se på och talte öfvermättan väl x) Till undvikande af allt missförstånd få vi anmärka, att författaren med ordet bourgeoisie menar en ensidig och trångbröstad plutokrati eller, för att begagna försattarens egna ord, dem, der have Penge til at föde Penge.