Införes på begdran, Blommornas helsning. Vi lågo slutna vid hvarandras hjerta Och gömde lifvets längtan och dess hopp I drömmens ljufva famn — då moder Hertha, Af morgonrådnan kysst, oss våckte opp Och viskade, lik zephyrn, når den kåra I toner svårmar kring vår veka stam: I dag, J döttrar små! jag vill er båra Till jordens herrskare, till menskan fram. Vi blefvo glada såsom barn, vi tånkte: Hur skönt att komma ifrån jordens grus Och speglas i den blick, Allfader skånkte Den skönsta strålen af hans kärleks ljus — Vi åro hår — vi ordna våra leder På Carl Linns, vår höge herres, bud Och i en flåckfri oskuld bjuda Eder Vår kårleks doftning och vår bröllopsskrud.