Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1850, sida 1

Och genast började den bestållsamme ciceronen att ringa och klappa på porten på samma gång, med en håftighet och kraft som utvisade hela hans ifver, och slutligen öppnades den för honom. Utan tvifvel hviskade han oförmärkt några måktiga ord i vårdshusgossens åra, ty dennes förra tröghet förbyttes plötsligt till en seberaktig aktivitet och en störtsjö af osammanhångande ord. Midt under denna besynnerliga ordström, som vårdshusgossarne samlat får eget behof och instinktmässigt inöfva, under hvilken latitudseiler longitudsgrad de ån finnas, kunde man urskilja dessa på engelska något tydligare uttalade ord, hvilka vi öfversåtta sålunda: — Hör hit!... medborgare! Nåstan genast visade sig en storvext karl, klådd i en vid öfverrock af grå molleton, i förstugan och hålsade mycket artigt på den okånde. — Kan ni gifva mig ett rum i ert hotell? sade denne till honom. — I hvilken våning? — I den första, inföll betjenten hastigt. Om herr grefven befaller skall jag undersåka det. — Det hehöss icke, herr, grefve, återtog den stora karlen med denna mårkvårdiga framfu