synas vara ett ringa besvär, ett angenämt tidsfördrif; men når man i verkligheten skall gripa till spaden, når man skall taga afsked af sina vånner och alla det sociala lifvets be hag och beqvåmligheter, för att fördjupa sig i be -resklyftor och lefva i sällskap med björnar, tigrar, och hvad som ännu år vårre, med sörrymda brottslingar, kan nog modet falla. Hvilket arbete dessutom: först att med jord fylla en korg och sedan båra denne på sina skuldror, understundom en hel lien, för att sjelf i den mest tryckande hetta utvaska innehållet! Jag har ofta sett och ser ånnu beståndigt kraftfulle mån, men som ej halva varit vana vid handarbete. komma tillhaka till SanFrancisco i den uslaste belägenhet. och utan att från guldtrakterna hafva medfört, något annat, ån en dödande feber. Visserligen råkar jag också andra, som blott efter några få veckors bortovaro återvånda med 10, 15, 20, ofta 100 000 francs i sina gula låderbålten. Men desse åro utan undantag simpla arbetare, förrymda matroser eller starka bönder. I detta land åro alla förhållanden upp oc h nedvånda. Arbetaren, som annors les knappt kan förtjena sitt dagliga bråd, blifva millionårer i Kalifornien, under det att veten-kapsmån, advokater, bankirer och handelsbetjenter låpa stor fara att då af hunger, om de