Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1850, sida 2

— — I Inrikes Nyheter. Götheborg. I Fröken Mathilda In de Betous soire i går afton var besökt af omkring 200 personer. I Soirkegifverskan sjöng sjelf tre nummer, neml. Recit. och Aria ur operan la Sonnambula, af Bellini; Recit. och Aria ur operan Lucia di Lammermoor, af Donizetti; samt Aria ur operan Il crocciato in Egitto, af Meyerbeer; alla med italiensk text. Herr Martini sjöng en romans för tenorröst ur operan La Favorite, al Donizetti, samt Cavatina för tenorröst ur operan I Lombardi, af Verdi, naturligtvis åfven dessa båda med italiensk text; så att intet enda sosterländskt ljud från estraden nådde våra Oron. Alla dessa sånger accompagnerades medelst piano-forte, hvilket åndå i långden blir något enformigt och tröttande. Herr direktör Czapeck, jemte en utmårkt skicklig musikålskarinna, föredrogo i första afdelningen en fantasi med variationer för piano-forte och violin, komponerade af herr Czapeck; samt i andra afdelningen en romance för violin, af David. Soirkegilverskan skördade lisliga applåder. Hennes röst, ej af den grandiosa sorten, och kanske för tilllället något indispose, år mjus och böjlig, och skulle såkerligen genom en romans eller någon liten svensk folkvisa, hafva salt åhörarne i förtjusning. Föredraget af Il crocciato tycktes mest anslå publiken. Herr Martini tycktes oss mera vara en högre baryton ån tenor, itny att han, om vi ej allt för mycket misstaga oss, redan vid 6 måste tillgripa salsetten; för ösrigt var rösten ganska böjlig, ehuru ej så klar, som varit att önska. Föredraget var af en mera lugn norni-k natur ån man kunnat vanta från en lärjunge af italienska skolan. Herr Czapecks föredrag af Davids romans, förtjenar ålven loford. Mamsell Julie Berwald befinner sig ånnu i Christiania, och fortfar att derst. skörda bifall. Isynnerhet kunna de norska recensenterna icke nog loforda hennes föredrag af de svenska folkvisorna. — hårvarande trådgårdsmåstare-förenings exposition i Lorentzberg stora paviljong har varit ganska talrikt besökt; något som i mer ån ett afseende var sägnesamt. Vi skola vid tillfålle meddela en beråttelse om densamma. Sötheborgsposten kunde för nägon tid sedan ej uppleta nog ampla loford åt herr landshöfdingen Fåhbrgus för den ätgård han låtit vidtaga, att inrätta bommar utom staden och der anstålla undersökningar med ankommande resande. Vi ansägo oss ej då böra yttra oss om den saken, enär vi för vår enskilta del ej hafva någon särdeles hög tanke om spårrningar i allmänhet, men då nu GÖ theborgsposten för i går gjort den upptåckten, att en hel hufsudvåg ifrån Skåne, den s. k. Slottsskogsvägen, besinnes obommad, så kunna vi vål rent ut säga, att de vidtagna mesyrerna synas oss icke blott åndamålslösa, åfven förutsatt, att Slotisskogsvägen sår sig en bom, utan nåra nog löjliga. Vi vilja ej vara så obeskedliga, att pästå det posteringarne skett endast för syns skull, eller som a