Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1850, sida 2

sakerna, då i San-Francisco plötsligt utbredde rig det rykte, att -stöfvarne hade begått de sörsärligaste illbragder i ett af chiliensernas låger: alt de hade mördat flere qvinnor, efter att först på ett nedrigt sått hafva misshandlat dem i deras måns åsyn, samt att de slutligen hade stuckit eld på tälten och upplränt liken. Underrättelsen om dessa grymheter hann till San-Francisco om astonen. Tidigt den påföljande dagen om morgonen gick en karl, vid namn Brennan, som var hufvudman för en Mormonsekt och nyligen hade onkommit till landet, upp på torget och bar i handen en klocka, med hvilken han ringde under vågen. Innevånarne vaknade, slego upp och begåfvo sig skyndsamt till torget, för att se som var å färde. Brennan steg då upp på ett bord och tilltalade den talrika mångden. Han var en man ur folkets midt; hans språk var derföre obildadt men frimodigt och kårnfullt: -ÄÅro vi usla, föraktliga stackare? Skola vi blifva stående hår med armarne i kors och nåsan i vådret, under det att ett röfvarband, midt för våra ögon, begår grymheter, som ropa på håmnd? Skole vi vånta, tilldess de lågga hand på våra egna hustrur och döttrar? Nu drabbar dfvervåldet endast fråmlingar; men snart kan turen komma till oss sjelsve. Amerikanarel