en enda natt förlorat frukten af slera månaders möda och sörsakelser. Jag spisade en dag middag hos en af de lyckligaste spekulanterne i San-Francisco. Det var en amerikanare, som hade spelat bankruti i Förenta Staterna och för 6 månader sedan kommit till Kalifornien, hvarest han allaredan hade samlat sig en million francs. Blanc gåsterna befunno sig flere amerikanske landtoch sjöofficerare. Måltiden varade ut på aftonen, då den blef kryddad med skålar oct tal. Vid bortgången tillbjöd en officer sig at visa mig omkring i staden. Jag antog tillpudet. Vi intrådde uti ett af de mest besökt: spelhusen, och då det hade lyckats oss at uppnå spelbordet, tog jag ett femfrancsstyckt upp ur fickan och kastade det bort på bor: det. Bankören var en ung karl med lång skågg, allvarsam min och förnåmt sått att va ra. Han stannade i samma ögonblick son ban stod i begrepp att gisva rouletten en låt ståt, betraktade mig och sade på mycket got fransyska, i det han tog mitt penningestycki och med ett förbindligt småleende gaf mi det åter. -Jag ser, att ni år främling. mit herre, och att ni ånnu år obekant med vår seder. Vi spela ej hår med semsranesstye ken, utan med uns. Kanhånda ni vill åter taga edra hundrade sous? Han uttalad