Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1850, sida 1

3 — lyg och små ångbåtar, som ilade upp och ned på floden. Då Tartaren lagt till vid styrbordssidan af Atlantic, ledsagade kapten West dess sköna last uppför gångbordet, de förnåmste officerarne på skeppet mottogo henne ombord, och på ett utomordentligt behagligt sått visade hon dem sin erkånsla. Sedan man betraktat henne några minuter, medan hennes sållskap och de vänner, som åtföljt henne från stranden, gingo ombord, gick hon ned att bese de rum, som sårskildt voro iordningssatta för hennes råkning. Prakten uti Åtlantics inredning slog henne med förvåning, och med enthusiasm uttryckte hon sin tillfredsställelse, för hvar och en af de damer af hvilka hon var omgifven. Derefter uppsteg hon åter på dåck, och Atlantic klocka förkunnade, att tiden för hennes vånners afresa var kommen. En scen af den mest rörande karakter egde nu rum. Hon omfamnade några af de damer, som voro ombord, tryckte dem till sitt bråst, och med en vårma, en innerlighet, hvarpå i ingen kunde misstaga sig, sånde hon en bön till Gud för deras vål. Herrarne tog hon hjertligt i hand och helsade dem farvål. Sedan alla passerat utföre gångbordet, stållde hon sig sjelf på skeppets styrbordssida, och då Tartaren styrde bort, svajade hennes nåsduk hit och dit i luften. De som voro ombord på Tartaren upphöjde trenne starka och hjertliga afskedshålsnihgar, hon hviftade åter till dem sin tacksågelse och gaf endast akt på dem, tills de voro ur sigte. Under den tid som passerade tills det fartyg, som skulle föra Atlantics passagerare ombord anlånde, kom ångfartyget Rock Ferry långsides skeppet; detta medförde åfven åtskilliga passagerare för Atlantic. De voro åtföljde af hr Huntress, på Kock Ferry hotel. Denne herre hade tillredt en lysande bukett af blommor, plockade i hans trådgård, och arrangerade i en rund korg, beklådd både utan och innan med fuktig mossa, och i form af en gurka. Denne presenterades hår m:ll Lind, som tacksamt emottog den på sitt vanliga intressanta och förbindliga sått. Ibland de passagerare, som anlånde med Rock Ferry, voro några små barn, med hvilka Jenny Lind genast sjelf gjorde bekantskap, och tycktes vara mycket glad Öfver, att få dessa unga passagerare till sållskap. Under afvaktan på passagerarebåten från Liverpool, begaf sig m:ll Lind, tillika med hr Benedict och kapten West, högst upp på styrbords halfdåck, och gaf derigenam passagerarne på hvarje fartyg, som paszerade, ett ypperligt tillfälle att se henne och blifva vittne till hennes hjertliga svar till de hundradetals vålgångsönskningarne af dem, som voro ombord. Emellertid underråttade henne hr Wilton i tysthet, att kanonerne på Atlantic innan kort skulle assyras och att hon borde hålla bra fast i messings-ledstångerna; och denna varning emottog hon med tacksamhet. Men vi observerade, att Jenny var allt för god sjöman, att blifva rådd för ett kanonskott, att hon alldeles glömde bort de beskyddande ledstångerna och tycktes helt och hållet upptagen att destara passagerarnes helsningar på de talrika fartyg, som omgåfvo Atlantic. Emellertid anlånde Atlanlies passagerarebåt, Sampson, och medförde RR ———