Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1850, sida 1

lefvande — aristokrali. Det hvilande törslaget har bemödat sig att på riksdalern når beståmma denna aristokratis grånser nedåt. Det bemödar sig älven att i institutionerna p. ? — befåsta dess makt, nefterapande härutinnan exempel, sakens sörderslighetP. fråmmande lånders 2 då dessa lånder erfarit Men vi åro ju åter inne på de historiska jemförelserna, detta dumma svammeloch frasmakeri. Om förlåtelse! Vi borde åter begynna addera och subtrahera riksdalrarne. Men det år oss nu icke möjligt, att åter företaga detta arbete, som dock föga bevisar. Eller — skulle de som yrka på en sådan bevisning, som anse att några tusen riksdalers högre förmögenhet på de s. k. demokratiska klassernas sida, kunna göra något utslag i frågan om det hvilande förslagets antaglighet — skulle de kunna åtaga sig, att, efter nu existerande förhållanden, beråkna den opinion, liberal eller motsatsen, som skall komma att råda inom t. ex. borgareoch bondestånden? Skall Aftonbladet, med hela sin skarpsinnighet, kunna beråkna huru dessa båda stånds majoritet vid en stundande riksdag blir ståmd? Skall man t. ex, kunna på förhand afgöra, om borgareståndet, sådant det nu år sammansatt, skulle vilja rösta för ett förslag, sådant som Örebroförslaget, der demokratiens minsta möj liga fordringar åro uttalade? Svårligen skulle en sådan beråkning låta sig göra. Huru mycket mindre möjlig är den då, enligt det hvilande förslaget, hvars tillåmpning utan tvifvel blir underkastad otroliga svårigheter. — Då Aftonbladet således stållt saken på en helt och hållet falsk ståndpunkt, år det nåstan mycket begårdt, att de, som hysa en motsatt mening om det hvilande förslaget ån A. B., ovågerligen skola ställa sig på samma ståndpunkt. Vare det nog att upprepa, det hela Å. B:s supposition, att det borgerliga elementet i ståderna skulle komma att höja vågskålen till demokratiens fördel, år i så måtto falsk, som det först och fråmst år högst tvifvelaktigt huruvida dessa stådernas röster till den öfra kammaren komma att beståmma öfvervigten åt den ena eller andra sidan, och för det andra, det år i ånnu högre grad osåkert, åt hvilken sida dessa stådernas röster komma att gifva styrka, då det år den stora skillnaden emellan de förmögnes och de icke sörmögnes valrått, så att en enda person kan uppvåga sertiofyra. Må det tillåtas oss, att, till slut, blott såsta oss vid det Bores argument, att en representation, enligt det hvilande förslaget, skulle framkalla en högre allmän, medborgerlig anda. Detta påstående år, enligt vårt förmenande, ett mycket stort misstag: tvertom anse vi det för ett af det hvilande förslagets största lyten, ett af de kraftigaste argumenterna för dess sörkastande, att döt kommer att qvåfva de svaga spår till den allmånna anda, som på sednare tid börjat låta förnimma sig i vårt land, i det de dels utesluta ifrån allt deltagande i det allmånnas angelågenheter en stor massa af samhållets medlemmar, dels gifver politisk röst i så brutna tal, att de som deraf blifvit delaktige, ej bry sig om att begagna just i en stund