Josepha af öfversättning. (Forts. o. slut fr. N:o 193). och så skedde åfven: om aftonen kom barnmorskans man — den ende som var med vetande af hemligheten — med den stackars spanska slickungen, tog mitt döda barn i stållet och låt begrafva det. Den lilla dfvergifna varelsen blef lagd till min hustrus bröst. Hon lefde med den spanska flickan i 12 år och dog i den tron, att det var hennes eget barn. — Högst förunderligt! utropade jag; men förlåt mig; Har ni aldrig sökt att bringa barnet tillbaka till dess råtta föråldrar? — o— Jo visst har jag det, svarade han; ehu11 upprigtigt taladt, med fruktan att finna em, enår jag i så fall skulle bedråfvat min hustru mera, ån jag i början hade glådt henne. Jag har skrifvit flera gånger till en svåger i Barcellona, men han har underråttat mig, att majoren och den förmente kadetten troligtvis stupat i ett slag emot Fransmånnen, i hvilket nåstan hela regementet El Rey blef sårstördt.