Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1850, sida 1

min ålskade Josesa en gång så der händelsevis sjönk till mitt bröst och tillstod får mig sin kårlek. Oförtåfvadt uppsökte jag fadern och bad honom om hans ålskvårda dotters hand. — Af allt mitt hjerta, svarade han, unnar jag er flickan; men — ett ord först; hon år — icke min dotter! ehurn jag det oaktadt ålskar henne lika så hågt, som om hon verkligen vore det. — Hvad? utropade jag; hvems år hon då? — Vill ni ånnu hafva henne? sporde han. — Om hon ån vore nattmannens i N...e dotter, svarade jag, så måste och skall hon blifva min hustru! — Vålan! Jag skall då för er yppa hennes hårkomst; men det blir oss emellan — emellan oss begge två allena en evig hemlighet. Hon sjelf vet intet derom, och bör ingenting veta, enår det utan att tjena till något bara kunde störa hennes sinneslugn. Ni påminner er vål den tid, då spanjorerna voro hår i landet? — Jo, mycket vål! — Och att en förklådd majorska fick ett dödfödt barn på K...d? — Ja, ja! — Nå hör då: barnmorskan, som ville för