Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1850, sida 2

icke var rigtigt fatt med mig, och jag tror nåstan, att jag hyste ett slags fruktan att såga till honom derom. Ehuru jag efter en stunds förlopp ångrade min tröghet, tröstade jag mig dock dermed, alt jag snart skulle råka henne igen på gåstgifvaregården. Jag kom och såg — henne icke. Jag sporde efter dem, men man visste icke något om en sådan vagn — de måste hafva kört förbi. Jag beskref de begge resande så godt jag kunde — man kånde dem icke, och gissade ån på en ån på en annan, hvarigenom jag blef ån mera sörvillad. Jag ville fara efter dem, men hvarthån? Vågen delade sig vid gåstgifvaregården i tre grenar, och hvilken skulle jag följa? Förargad, hungrig, förålskad, gick jag till sångs, förbannande min egen dumhet, att jag icke en gång hade sfrågat dem efter deras namn och bostad.