Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1850, sida 1

Nu år mitt lif ett paradis på jorden. Hvarje dag får jag se henne, råka henne... henne ensam! ... Jag får höra hennes ljufva röst, jag får smeka hennes mjuka kinder, och . 0 Gud!... jag får röfva tusende kyssar från hennes himmelska låppar. . . . Och med hvarje dag upptåcker jag hos henne ett nytt behag, en ny förtråffiighet . . . Hon har lårt mig med sin kärlek hvad du med dina moraler aldrig kunde göra: att inse dårskapen af mitt förra lif.... -Farväl, min vån, för denna gång! ... Gör snart hvad du lofvat ... kom!... kom hit och se min lycka!... Vårt bröllop år utsatt till den 15 nåstkommande . .. då, om icke förr, måste du vara hår. ... Din tillgifne vån Allon.-— Ja, sade jag för mig sjelf — den gången var det jag, som hade orått och Allon som hade rått... dock... når resultatet blifver en våns sållhet, då år det ljuft att hafva misstagit sig. ... På dessa tre dagar i Upsala grundade han sin framtids sållhet och lycka. Slut.