— Ack nej, visst icke! den skulle tout-äafait förtåra mig... oh, om ni visste huru varmt mitt hjerta lågar får er!... Parole dhonneur min nådiga, ni plågar mig förfärligt med dessa prolongationer af min väntetid ... ack, med ett enda ord skulle ni komma mig att dö af glådje. . Bevare mig Gud från att yttra detta ord!. Det vore ju synd om edra anhöriga, som såkert skulle sörja er djupt — sade Hilda med gåckande ton. — Ni skulle med detta enda ord kunna göra mig ursinnig af sållhet — återtog kammarjunkaren, som låtsade sig ej förstå Hildas gåckeri. — Min Gud så ni talar . .. tror ni att jag önskar se er på Danviken, min herre? —10, dyraste mamsell Hilda, befall Öfver mitt åde ty det år i edert våld!... Såg ett ord! ... Gif blott en vink och jag lyder . jag vill göra allt hvad ni befaller, på min åra . befall mig dö, och jag skall. — Min herre, ni vet ju att jag aldrig tyckt om sjelfmord. — Parbleu, min nådiga! . . ni vill då endast martera mig... ni skall ej lyckas deri, ty åfven det bittra skåmtet blir gereabelt,. då det kommer från så himmelska låppar. .