Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1850, sida 2

— Låttsinnige!. — Och jag får i das onkelns bekräftelse. — Således år då ej allt afgjordt!. . Då ber jag dig, Allon ... stadna på halfva vågen och ålergå till Charlotte! — Omöjligt. . — Tro mig, Allon . du skall bli olycklig genom denna nya låttsinnighet. — Tvårtom ... jag skall bli den lyckligaste menniska på jorden. — Genom ditt slygtiga lynne skall au förorsaka hennes olycka. OÖ Bah! ... barnslisheter! .. Jag, som ålskar henne så högt, skulle jag kunna göra henne annat ån lycklig? . . nej, min vån, lag Värt samtal afbröts af en vaktmästare, som kom in och lemnade Allon ett bref. Han emottog det, kastade det på bordet och fortfor: — Jag har redan sagt dig, och jag såger dig ånnu en gång att det icke nu år det slystiga tycket, som anfåktar mig... det år en varm, en innerlig, kårlek, fri från all sinnlig passion. . .. Jag år icke mera under inflytelsen af en brinnande och förtårande lidelse, utan den kånsla jag röner för Hilda år en mild och ljuf hångifvenhet. som nårer i stål