Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1850, sida 2

let för att tåra ... och likväål vill du såke öfvertyga mig om galenskapen af mitt förehafvande.... Nej denna gång skall hela din åfvertalningskonst stranda mot orubbligheten af min kärlek.... Men jag måste vål se hvad mitt bref månde innehålla ... ah, det år frår henne ... ja, det år min själ, från Charlotte . ha ha ha! det skall bli roligt att se hvad min fordna flamma har för goda saker atl förtro åt mig. — Du skåmtar dfver hennes kårlek, Allon ... akta dig att icke en annan, som du ålskar, möjligtvis åfven kan komma att gåckas med din kårlek. ... Skall du icke finna dig hafva handlat orått, då du snart skall låsa den arma flickans måhånda af idel ömhetsbetygelser uppfyllda bref? . — Det gör mig verkligen ondt om henne ... men hvem i Herrans namn kan nu hjelpa det?... all återgång år omöjlig... låt se hvad hon skrifver! Allon låste brefvet under det han flera gånger skiftade fårg. Sedan han slutat, kastade han det våldsamt ifrån sig, utropande: — Ah, det år nedrigt!... Det år skåndligt!. (Forts.)