Tre dagar i Upsala. Teckning i åtta skizzer. (Forts. fr. N:o 186). Ack nej, herr major! så grymt kan ej ett adershjerta vara, att det skulle vilja offra sitt nda barns vålfård och såilhet för att tillredsstålla en blind vånskaps oförnuftiga forringar. ... Ni sjelf, hvad skulle ni såga, om Mi finge se er brorsdotter olycklig, tård af org, likasom ni en gång sett ert hjertas utorade, derföre att hon blifvit sammankoppsad med en egenkår, hjertlös narr och skiljd ofrån den, som fått hennes hjerta?. . . Sulle Mi icke snarare då anklaga er. för att hafva andlat mot rått och samvete ån om ni nu, genom att ej uppfylla det löste ni i en förastad stund gaf åt er broder, lyckliggjorde ans barn?.. — Anfåkta och regera, doktor ... ni talar om en prest!. . Men hvem har då sagt er tt Hilda år emot detta parti?... hon har ldrig nåmnt ett enda ord derom. . — Hvarföre? . .. Jo, emedan hennes ådla jerta beslutat att dölja sorgen inom sig sjelf, emedan hon genom öfvertrådandet af faxd —