Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1850, sida 1

— ——— a — ———— ———— — Men du besinnade ej att denna sorg. sluten inom ett svagt qvinnohjerta, omsider skulle språnga det?. .. — Jag litade på min styrka, onkel... jag trodde mig handla enligt min pligt, och uppfyllandet af våra pligter går oss ju starka... ack, jag hade ej ånnu tånkt på den svarta dominons ord: en god fader vill ej sitt barns olycka... nu vore det omöjligt att långe uthårda med ett sådant åde . . jag kånner att jag nu ej skulle kunna bära min: olycka. Stctackars flicka du afskyr då kammarjunkaren? — Ack, huru skulle jag kunna annat? ... — Och du ålskar högt denne unge låkare? — Åck, min onkel! högre ån jag trodde hågre ån jag vågar tilistå för mig sjelf. ... Utom honom kånner jag att mitt lif skulle vissna bort som blomman i öknen ... jag skulle blifva olycklig, rysligt olycklig . . NMNaä;vål, min flicka! jag vill tånka på denna sak, ty den år vigtig.... Du vet ju huru hjertligt jag håller af dig... Hilda, just derföre att jag ålskar dig, vill jag moget öfverlågga ... man skall åtminstone icke såga på min graf att jag låttsinnigt lekt med din sällhet. Forts.)