Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1850, sida 2

en hjertlös make tåras bort dag för dag och slutligen myllas ned i jorden utan att jag ens fick såga henne mitt sista sarvål ... men bomber och granater! — tillade han i det han torkade en srambrytande tår sitt öga — det der år nu långesedan förbi. — Nå, ser ni? ... jag kunde vål tro det. Skulle ni nu undra på mina grubblerier, om jag sade er att ungefår samma hinder skulle kunna låggas emot min kårlek? ... eller skulle ni, om det stode i er förmåga vilja undanrödja ett sådant hinder? , — Bomber och granater? . .. om jag vill? . Jag skulle uppröra himmel och jord för er, doktor . och jag skulle, fan anfåkta mig, slutligen lyckas. — Nävål, herr major! ... det beror på er att skingra min tankspriddhet. ett enda ord år dertill nog. — Hvaba? ... bomber och. — Föremålet för min dyrkan, herr major, år ingen annan ån... er skåna pupill. Allon beundrade sin djerfhet att så der oförsynt rycka fram med sin ömtäliga sak, men med ledsnad såg han molnen sammanskocka sig på majorens rynkade panna. — Anfåkta! . .. år det sant hvad ni säger, unge man? ... Ni skulle hafva fattat kårlek till henne . .. till Hilda? .