Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1850, sida 2

ligtvis . . också var jag, fan anfåkta mig, kår i hvarenda kjortel . .. men ej må ni tro att jag giek och grubblade som ni. — Ni missförstår mig... sådant der hånder oss litet hvar, och jag har i detta fall genomgått samma carriere som ni, men, likasom ni, har åfven jag slutat den, ty nu har jag omsider blifvit kår, rigtigt kår, ser ni. — Prat!. — Har ni da aldrig kånt annat ån denna flygtiga kjortelpassion, såsom ni såger? . har ni aldrig ålskat rigtigt... så att ni varit i stånd till allt för en endas skull?... har ni en gång, smakat denna kårlek, som båttre låter sig kånnas ån beskrifvas, då har ni också mången gång förefallit andra lika distrait som jag nu synes för er... och ni har gjort det ... jag vet det, ty ni har sjelf en gång beråttat, huru grymt ni led derför att ni hyste en olycklig kårlek. — En gång, herr doktor... blott en enda gång . .. men hvem fan har lofvat er att röra upp g gamla minnen? ... ser ni, det var ett annat förhållande . . . ack, det var en slicka, skön som dagen och god som en engel. en flicka, som jag dyrkade och som ålskade mig, men hvilken af en grym sador tvangs att förena sig med en annan .. föreståll er hvad jag led, då jag såg henne vid sidan af