Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1850, sida 2

— Men jag har ju sagt er att denne person ej skulle vara i stånd att dölja något får mig. — Och hvem år han då, denne hemlig-— hetsfulle? — En person, hvars namn jag ej vill yppa! för er. — Ni måste!... hvarfåre skulle ni ej kunna göra mig till viljes?... ) — Ni skulle hata honom. — Ack nej... jag lofvar . han såg ju så god ut... jag skulle ej kunna hata honom. — Ni skulle åtminstone förakta honom för hans beteende mot er, och det skulle göra mig sörtvislad. — Ni år då alltför envis, herr doktor. . .Jag har ju sagt er att denne person tyckes omfatta mig med ett deltagande, en vånskap, som förvånar mig... skulle jag då förakia honom? — Hans ord gingo er då till hjertat? .. Ni fann behag uti hvad han sade er?.-.. ; — Ack ja. ... — Allt? — Ja visst... han talade ju blott med mig om mina olyckor, och då log han så sorgset: under den otåcka masken. (Forts.) .m333:::.: re oe er sn i l