Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1850, sida 2

— Nej. jag slutar spelet, Allon — sade jag i det jag sköt undan schackspelet. — I dag kan du ju ej göra ett enda ordentligt drag . .. jag begriper dig sannerligen icke... du år distrait! — Kåra bror, det kommer sig deraf att jag glömt bort spelet . . . det år ingen distraktion. — Men du år dig ju alldeles icke lik... det har knappast varit möjligt att locka ett ord ur dig hela förmiddagen... och så besynnerlig du ser ut seen! ... — En följd af nattvak, min vån... jag mår ej riktigt vål... men oroa dig ej... det år endast litet hufvudvårk, som snart går öfver. ... Allon, du söker narra mig... det år ej rått gjordt af dig... det år något annat, som tynger ditt sinne... såg mig hvad det år!... du har aldrig förr sökt dölja något sör mig. ..-. — Ingenting, min vån ... ingenting alls... Ssom sagdt: blott litet hufvudvårk. Neei, Allon, nej!... Lydde du min varning? . .. har något håndt dig i natt? ... — Jag bedyrar ... ingenting! ... Jag sade henne ej ett enda ord. ... Dermed år ej nog! du kanske desto mera? ... —