Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1850, sida 2

— låttsinnige! ... hvad skulle då ditt samvete såga, om det belastades med den förskjutnas tårar? — Ah, de åro, min sjål, ej så blödiga af sig... det har erfarenheten lärt mig... de åro lika snara att glömma som någon all OSS. . . . — Undantag finnas likvål... ponera att din nuvarande fåstmö år ett sådant! ... j — hå tröstar jag mig dermed, att hon tro ligtvis skulle hafva blifvit olyckligare med e make, som ej kunnat skånka henne sin kårlek.... — Du år då alldeles oefterråttlig ... hur kan du så likgiltigt leka med hjertan? det hår år vål tjugonde gången du handlar på samma sått... det vore ej mer ån rått att du sjelf en gång blefve bedragen! N ån sen! ... Tror du det skulle gripa mig? Narri. ... I morgon måste jag emellertid göra slut på saken. — oOerhördt! ... någon verklig orsak måste du dock ha för ditt handlingssått. ... Allon var uppriktig emot mig! ... Gif Gud, att mina aningar ej måtte besannas!.. — Bah!... aningar... alltid har du aningar! (Forts.) RONNA ORMEN s