ett uttryck af raseri och ilska, som mycket afbröt mot de i öfrigt sedan gårdagens rummel slappa dragen. Dock... jag vill ej söka beskrifva det komiska i hela hans uppsyn och habit, utan åfverlemnar det åt låsarens egen imagination. . . . — Ha ha ha! — skrattade majoren — jo ni ser just prågtig ut! ha ha hal... — Åck, herr major! . .. ursåkta mina damer! — stammade den stackars kammarjunkaren, darrande af förlågenhet och raseri — ah! jag år olycklig... jag år chikanerad! och åndå kan ni skratta... de förbannade studenterna! . . . ab, man kan bli galen af förargelse . .. den fördömda punschen!... osh åndå kan ni skratta. ... — Ha ha ha! bomber och granater!... fan så roligt!... Lugna er, kammarjunkare, och gör er toilette under tiden!... Du min gumma lilla, får vål tånka på middagen, ty flickungen min får vål ej anstrånga sig, kan jag tro. . .. — Ack jo, onkel lilla! — svarade Hilda lifligt — med mig år ingen fara!... Jag år nu lika rask och kry som någonsin sörr.. tante får ej besvåra sig. Och som en blixt slög hon ur rummet. ...