Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1850, sida 3

som vätt blott få förstå att bruka, fins. Tro heter det, år verande,: men vanan att hålla sig till tviflets platta kort gör att beråkningen slår fel och att kurslinjen, som bör vara råt, blir krokig. I väl har hvar seglare med sig ombord en god kompass, som vi förnuftet kulla; i allmånhet man glömmer dock, att den missvisar ofta, och att latitudenmed flit och noggranhet bör ,observeras, samt ,dagsarbetet,, kurserna, som styrts, jemföras noga med observationer hvar dag, når mist och moln ej skymma bort upplysningens, den sannas, middagssol. — En mästerlots Ersarenheten är; men osta dock dess styrkonst båtar föga, når stormen rasar, bränningen år nåra och intet fåste finnes mer för Hoppets I nedfållda ankare. Själsstyrkan då den enda år, som rådda kan ens farkost. Med kraftig hand den viljans roder fattar, igenom stormen ljuder klart dess röst, som bjuder kappa alla ankartåg, ja sjelfva masterna, att skeppet lätta och låter sen just samma våg, som skulle i djupet sänka det, utöfver banken det bringa in uti en såker hamn. Men nog härom! Ett enda ord till slut jag bönligt lägga vill på edra hjertan, j seglare på Tidens vida haf: Vinnlåggen er om bildning, ej blott själens, men äfren hjertats! Råtta styrmanskonsten i den förvarad är, och utan den man känner ej den kurs, som måste styras. Nog finnas de, som drista påstå, att ej hopen, massanbildning har af nåden; men tron dem icke, tron dem lika litet l som en försigtig sjöman skulle tro fribytaren, om denne rådde honom att segla utan vapen, eller minska det manskap, han för långa fården hyrt! Nej: bildning, bildning vare eder lösen! Upplysning vare edert lefnadsmål! Ty utan bildning står den stolta menskan blott föga öfver djuret — utom i sin egen tanke; och upplysning år för oss hvad polens stjerna år för seglarn i nattens mörker, når på långe han ej solen sett och icke månen skådat. — Vålan då: vecklen bildnings-fanan ut, den Sanningens och Ljusets orislamma! Inunder den skall verlden dock till slut erösrad bli och fredens dop anamma; inunder den skall segrande gå fram hvar riddersman, som trotsar Mörkrets hårar. Framåt, framåt, J mån af göthisk stam! Er blotta lösen fienden förfärar., Kl. omkring half 8 skedde hemfarten under musik och dans på fartygens dåck. Vådret var hela tiden vackert och sinnesståmningen, i synnerhet emot slutet och under hemresan, sårdeles upprymd.