Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1850, sida 2

— ———— ———— var han då, denna svarta domino, som var så vål underråttad och så skarpsynt? ... Hon visste det ej, men hon kånde att hans ord gjort ett djupt intryck på henne, och ståndigt tyckte hon de ord hviskas i sitt åra, som han sade till henne, innan han försvann. ... Utbrottet af den långe och sorgsälliet dolda smårtan i förening med den starka själsskakningen hade nu kastat den arma slickan på sjuksängen. Vid hennes sida satt Allon med hennes hand i sin och råknade slagen af hennes puls. Men det var ej mera denna glada verldsmenniska, som vi förut lärt kånna. ... IIvarje drag af låttsinne hade försvunnit srän hans ansigte. och ett djupt. manligt alvar låg nu i den unge läkarens blick. Oroligt fåstades hans öga ån på den sköna patienten, ån på klockan, som hvilade i hans hand. Den djupa tystnaden i rummet afbråts endast af den sjukas flåmtande andedrågt och de astagande utbrotten af hennes sebersantasier. Än hade hon ropat Ållons namn, ån hade hon talat med den hemlighetssulla dominon, ån hade hon sett sin faders anda, och då hade hon hviskat dessa den svarta dominons ord: en god fader vill ej sitt barns olycka. . .. Men der vardt dådsens tystnad i rummet