Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1850, sida 1

hennes puls; och sedan han utskrifvit ett recept samt lugnat oss för hennes tillstånd, åtog sig den unge låkaren att vaka vid honnes sjuksång . ett löfte, hvilket hågligen gladde mojoren och hans sru, men deremot icke mig, som så vål kände honom. Jag tog sarvål och gick. men kunde ej underlåta att hviska till Allon dessa ord: BVvVar sörsigtig Allan!. Kom ihäg dina förbindelser! ... och låt icke ånnu en gång ett par vackra ögon dära dig!. DEvar lugn min vån! — svarade han — Lita på mig! . .. Jag handlar numera icke utan öfverläggning. III. Dystert slämtade den matta lampan Öfver Hildas sjukrum. .... Blek, men med brånnheta kinder och stirrande ögon låg den unga flickan der, ett offer för den Sorg, som hon så långe slutit inom sitt bröst, men som nu genom hennes samtal med den besynnerliga, svarta dominon kommit till utbrott. ... Hilda hade redan långesedan sattat det beslut att, enligt sin saders sista önskan, låta förena sig med