Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1850, sida 2

det djupa allvaret dfvergålt till det innerligaste deltagande — nåvål!... ni har då förstått mig . .. såg: misstog jag mig om er eller ej? ... O, gif blott med ett tecken tillkånna alt ni förstått mig! En ström af långe äterhållna tårar var Hildas svar. — Nåvål! — fortsatte dominon, och hans dga fuktades — i den beråttelse jag framstålt har ni igenkånt er egen lefnadshistoria ... ni ser således att jag genomskådat er... jag har gjort det, men endast i den afsigt att, om möjligt, lindra den börda, som trycker er. . Jag har låst ert hjertas heliga skrift: jag vet alt ni föraktar den löjlige mannen i Pierrots-kostymen derute och att ni icke desto mindre vill åt honom offra er lefnads lycka, ehuru ni... tillåt mig såga det... ålskar en annan. — Min herre, jag vet ej hvem ni ar, ty ni insveper er i en mystisk, ogenomtrånglig slöja . och ehuru ni tyckes deltaga i mitt öde, så kan Jag likvål icke åt en obekant vara skyldig någon redogörelse för mina tånkesått om den man, som skall blifva min make . . ni har, jag tillstår det, beråttat för mig min egen historia, men i en sak har ni dock misstagit er... fritt från hvarje kånsla