Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1850, sida 2

af kårlek till någon annan var mitt hjerta, då jag satte foten på Fyris strand. ... — Måhånda då... men huru kan ej ett ? . 2 . . 8 4 ögonblick förändra allt! ... ånnu vill ni icke? — — . 3 ; förstå mig, ännu hyser ni ogrundade misstankar emot mig... det år grymt af er... såg mig, kånner ni doktor L?... En hög purpur slammade på Hildas kind. Dominons sorgsna öga vardt en brinnande glöd. — Ni svarar mig ej — fortsor han — men rodnaden på er kind, sörlågenheten i er hlick och sucken på edra låppar, de åro tillråckliga svar... vålan! om han ålskade er tillbaka? ... — Ack, nej! nej! . . . sluta min herre! sluta — ropade hon — och bevilja mig blott en bön! ... Jag vet ej hvem ni år... ni har . , ; . interesserat er för mig, och jag önskar derföre få veta ert namn... ni kallar er min I vån; då behösver ni ju ej heller dölja er... Det finnes tillfållen, då sådant år nödvån-— digt, och i nårvarande stund må ni ej låra kånna mig... framdeles måhånda!... (Forts.) PA —