Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1850, sida 1

nu detta i de afvexlande perioderna antingen år oppositionen i de lagstiftande församlingar ne och den liberala pressen, eller regeringen med reaktionåra tendenser. Kunna sådana egoistiska bevekelsegrunder supponeras dymedelst, att affällingarne genom sitt affall förvårfva sig tillfålle att skörda pekuniåra fördelar eller tillfredsstålla sin åregirighet, då blir affallet misstånkt, och man får icke förundra sig öfver, om den allmånna opinionen tror det vårsta om assållingen. I allmånhet röjer affall från en tidigare vald politisk fana, eller en viss politisk trosbekånnelse, öfverhufvud frän den tidigare politiska rigtning, någon har slagit in på, antingen brist på sann verklig öfvertygelse, eller på karaktersfasthet. Den, som i år förnekar eller bekåmpar hvad han i fjol försvarade med ifver, den har antingen tidigare slutat sig till sitt parti på ett låttsinnigt och vankelmoqigt sått, blott följande tidens ström, och Vändande sig åt det håll. hvarifrån den gynnsamma vinden blåser, eller har han uppoffrat sin tidigare båttre öfvertygelse och handlar emot densamma af Svaghe eller fruktan eller af egoistiska och oådla bevekelsegrunder. Sålunda skola megborgarne och det med fullkomligt fog, i allmånhet döma, och blott då, når assållingen kan till sit försvar anföra sakta, som bevisa, att han ej til följe af ostadighet och vankelmod, eller bris på karakterssasthet och af fruktan för de måktigare eller af oådla bevekelsegrunder har om: bytt sina tidigare politiska meningar och grund: satser, skall han kunna vårna sig emot misstankar, oförtjenta förebråelser och det hat som i allmånhet drabbar assållingar från de ras tidigare trosbröders sida. (B:s St, Tid.)