Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1850, sida 2

ombytlig. och hans passion för fruntimmer — 2 — 2 gjorde att han oupphörligt jägtade efter omvexling af sköna ögon, dem han ständigt . Lä . . . . visste att fåsta vid sig... en passion, farlig 2 8 för hvar och en, men i synnerhet vådlig för ? en ung låkare. Emellertid vågade jag hoppas att Allon nu, såsom förlofvad karl, hade tagit sitt förnuft till fånga och öfvergisvit dessa dårskaper. Icke desto mindre var det ej utan en viss farhåga jag, efter hans förnyade anhållan, låt förmå mig att presentera honom för majoren och hans sållskap, ty jag fruktade att Hildas vackra ågon skulle kunna förmå min vån till något nytt oöfverlagdt steg. Majoren tyckte icke illa om den unge, jovialiske mannen, som gerna drack punsch och skrattade med honom åt hans många historier, utan att gifva efter i pratsamhet. Majorskan fann den elegante ynglingen förtjusande, och om Hilda just icke, såsom man såger, förgapade sig i honom, så tycktes hon dock ganska road af hans sållskap. Kammarjunkaren, esomoftast ett mål för hans stickord, var den ende, som fann honom odråglig. (Forts.) AAAOA3. F——