Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1850, sida 2

erhållit . . . och, såsom herr amiralen vet, har jag aldrig gått i skola. — Gå till kammartjenaren och bed honom låsa det för dig. — Om förlåtelse, det år ett bref, som jag endast skulle vilja visa får herr amiralen, emedan det kommer från Rouen... och det finnes icke mer ån en person, som kan skrifva till mig derifrån; dessutom har jag igenkånt hennes handstil. — Ah! din hustru! — sade amiralen med dyster min; — nåvål! har du icke brukat sånda hennes bref tillbaka oöppnade? — Jo, herr amiral. — Nå, gör så nu också. George syntes vara förlågen. — Det år så, ser ni, herr amiral... man har sagt mig saker... som våckt min estertanke. ... Och dessutom år detta brefvet försegladt med svart lack! — Emedan din hustru icke hade något rödt. — Det år möjligt; men jag skulle vilja veta, hvad hon skrifver. Baronen tog imot brefvet med en axelryckning. — Hon har vål skrifvit, hvad de alla skrifva, — återtog han bittert, — jeremiader!