Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1850, sida 2

-Men antingen den döende olyckliga sal din förlåtelse eller ej, så tackar och våsig. nar hon dig, för hvad du gjort för henne. George, jag börjar med svårighet kunnse papperet, på hvilket jag skrifver... mir hand stannar mot min vilja. ... George, en sista bön... jag efterlemnar ett barn ...Hår slutade brefvet; men långre ner hade en annan hand tillagt följande ord: 4 Äfbrutet i följd af dödskampen, som börjades kl. 6 på aftonen och slutades vid mid-i natten genom en salig dåd. RAYMOND, Kyrkoherde i Saint-Ouen. Högbåtsmannen hade hårt på med en våxande sinnesrörelse; vid de sista orden utstötte han ett skri. — Det, år då sannt, herr amiral... allt! år slut... — frågade han. 1 -Du såg ju sigillet, — Svarade baronen. Duret förde båda hånderna till sin panna. -Den olyckliga! — stammade han, — död i sin åfvergifvenhet . .. bedjande för mig! Och gripen af en plötslig förtvillan, utropade han med häftighet: (Forts.) —iii...... Ö