Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1850, sida 2

nyss ville ni göra mig rik; och hvad jag nu begår, det år att få behålla en del af er tillgifvenhet! Baronen betraktade henne med strånghet. — Jag vet, att ni år mig ingenting skyldig! — tillade hon hastigt; — detta namn af dotter, hvilket jag ålskade så mycket, då ni uttalade det, lår jag icke mera få höra; men förlåt mig att jag så långe ansett det för min stolthet och glådje; förevita mig icke i ert hjerta den lycka ni skånkt mig, och af denna ömhet, som ni beviljat mig som en skuld, lemna mig en smula som en allmosa. Hon låg med sina knån på kullerstolen vid amiralens fötter och stödde sina händer på låndstolens armar. Uti denna ödmjuka och intagande stållning håll hon sina blickar såstade på amiralens, hvilken ersor en outsåglig rörelse, som trängde till djupet af hans hjerta. Han ville visa sig stråf, men profvet var för starkt; ban kunde endast stamma Gabrielles namnmm ., — Ack! ni år rörd, amiral! — utropade hon med en oemotståndlig värma. Baron de Rostang slöt henne i sina armar. (Forts.) nn rn nn O