Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1850, sida 2

des endast en blick för att inse att hon undergått en af dessa revolutioner, som hastigt mogna själen och omgestalta hela varelsen; hon fåstade på Renå en beståmd och öppen blick och sade i en låg men fast ton: — Orsaken! ... det år jag, monsieur, som skall såga er den. ... Orsaken år... att jag icke vill... att jag afslår. Och förekommande den fråga, som den unga mannen ämnade göra henne, tillade hon: — Fråga mig icke hvarför; om ni har rått att fråga min mor, så har jag rått att förtiga skålet till mitt beslut. Ingen kan fordra råkenskap angående hemligheten af det val, man går; det år tillräckligt för er att veta, att mitt beslut år oåterkalleligt! — Ahl jag år er då mycket förhatlig! — utropade Ren med förtviflan. Denna klagan, liknande ett jemmerskri, uttalades i en så smårtfull, så uppriktig och passionerad ton, att Gabrielle dervid ryste till; hennes anletsdrag förlorade sitt beståmda uttryck, och tårar uppstego i hennes ågon. — Ni förhatlig för mig! — upprepade hon med sakta och undertryckt röst; — oh! tro det icke, herr Ren6 ... Skiljd från er, skall jag alltid minnas de stunder, vi till