Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1850, sida 2

och närmande sig till baron de Rostang, tillade han med ängest: — Det år då sannt, herr baron... att ni icke har kunnat lyckas? Utan att tala pekade baronen på Ernestine för att tillkånnagifva att det tillkom henne att svara. Amerikanaren vånde sig mot henne med smårtfull liflighet. — Det år således madame de Rostang jag bör fråga om orsaken till detta afslag. Jag vågar hoppas att madame icke skall vågra att såga mig den. Når man afslår en man af heder, når man krossar en förhoppning, vid hvilken han fåstat hela sin framtid, så har han rått att få veta, hvarigenom han kunnat göra sig förtjent af en så stor smårta. — Fråga mig icke! — stammade Ernestine och gjorde en rörelse får att gå ut ur salongen. Men Ren kastade sig i hennes våg. — Jag skall icke lemna er, — ropade han förtviflad, — jag skall följa er åfverallt, till dess jag erhållit ett svar; ni måste låta mig veta orsaken . . Gabrielle understådde sin vacklande mor och hejdade Ren med en åtbörd. Ett oemotståndligt uttryck af jungfrulig vårdighet hade småningom förklarat hennes drag; det behåf