Eller månne det icke år författningens mening att prest, och mantalskrifvare åro utan krus och omvågar skyldige att mantalskrifva hvar och en der han bor, äfvensom inhyses, ty utom husågarens tillätelse skulle han ju icke kunna bo der? I annat fall skulle ingen fri flyttning kunna ega rum och den minst vållottade delen af nationen, arbetaren, som lefver af sina hånders verk, blifva utan hus och hem. Hvar och en, som icke kan skaffa sig sjelf hus eller jord, skulle således vara tvungen att blifva der har år, vara en socknens eller enskiltes evinnerliga trål, utan att kunna försöka sin lycka på annan ort, mera gynnoch passande för honom. Eller om nu en person skulle i 3 år stadigt hafva vistats i ett samhålle eller kommun, innan han deraf har rått att åtnjuta fattigvård, till huru många orimligheter skulle icke sådant kunna drifvas, för hvilka lagstiftaren såkert icke gjort sig sjelf någon reda. Ty huru ofta hånder det icke att t. ex. tjenstefolk hvarje år byter tjenst och flyttar från en socken till en annan? Om nu en på detta sått flyttad person komme i behof af understöd, så kunde det ju hånda att han blefve skickad många socknar igenom innan man slutligen åtråssade den hvarest han tillbringat 3:ne år af sin lefnad. Men i följd af hvad vi ofvan anfört om mantalsskrifningarna, har det ofta hår intråssat och intråffar årligen, att sålunda inflyttade personer, hvilka presterskapet förnekat införa i mantal, och som sålunda icke blifvit mantalskrifne der de, enligt sörfattningarne, bort blifva det, kommit att qvarstå i den socken, de flyttat ifrån, under namn af lösdrifvare, och detta just genom försorg af dem, som åro tillsatte att predika frihetens, just den individuella frihetens och menniskokårlekens evangelium. Men icke nog att detta hånder med personer som vilja inflytta; åfven socknens egna barn, personer, som aldrig vistats utom den församlingen, der de blifvit födde, komma ofta att ståmplas såsom 2försvarslöse-. Så har fallet blifvit med mången stackars flicka, som dfvergifven af sin ålskare måst söka skydd för sig och sitt barn hvar hon kunnat, nemligen att hemmansegaren icke tillåtit henne mantalskrifvas hos torparen, hvilken upptagit den arma i sin hydda. Att bo der kan han vål icke förneka henne, men presten har i följd af ett dylikt antaget svepskål icke låtit henne derstådes få laga sförsvar utan gjort henne till -lösdrifvare, en rubrik, som numera i sjelfva verket icke existerar med andra ån sådana, som genom stölder eller dylikt förverkat sin personliga frihet och efter straffets utstående utslåppts att söka sig intråde i någon församling. I intet annat fall kan efter en rått tolkning af författningarne något lösdrifveriega rum och om vederbörande presterskap och mantalskrifvare begå olagligheter emot personer, som icke våga eller icke förstå att påyrka sin rått så borde konungens befallningsI hafvande ötver allt granska mantalslängderna och söka göra sig reda för de ofta deri förekommande falska rubriker -lösdrifvaresamt tillhålla vederbörande att behandla menniskor enligt lag och ej stålla dem utom lagen. Helt nyligen har en högst vigtig kasus intråffat, som nogsamt karakteriserar prestvåldet, att nemligen en flicka på ett besök i an