Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1850, sida 2

— Sakta! sakta! — afbröt amiralen. — Tunnor tusan! så ni marcherar på, unge manl Ni har endast några timmar varit i Barville, och redan har ni både råddat och friat till dottern i huset! Jag ser, att ni år anhångare af den klassiska enheten och att man måste inskrånka dramats fem akter inom tidrymden af tjugufyra timmar. Ren kunde icke afhålla sig från att småle. — Om förlåtelse, herr amiral, -— sade han mildt; — jag år långt ifrån den orimliga djerfheten att hoppas ett så snart algörande: jag ber endast om tillstånd att göra mig kånd och, om möjligt, förtjent af den lycka, hvarpå jag vågar göra anspråk. — Låt gå! — återtog baronen, — år det fråga om en campagne devolälion et depreuve, så ser jag inga hinder. — Ni ger alltså ert bifall, herr. amiral? . — Vånta ett dgonblick, min vån! I fråga om giftermål åro föråldrarna endast reservtrupper, som stå bakom hufvudarmåen. Men ser ni den der lilla nippertippan, som nåra en timme hört på oss utan att yttra ett ord! Det år henne det tillkommer att svara. — Mig! — sade Gabrielle och kastade sig i amiralens armar för att dölja sin förvirring; — hvad såger ni? — För tusan! — ropade amiralen; — jag