episteln sallit ut ur en viss portsölj, hvilken George funnit vid skogsöppningen. Ren spratt nu till i sin ordning; Bouvard upplyftade hufvudet och betraktade amiralen, liksom om han icke långre förstått, hvarom fråga var. — En portfölj! — upprepade han bestört. — Ursåkta, herr amiral, har ni icke helt nyss mottagit några papper? — Angående majoratet, — fullåndade baronen. Jag expedierade dem på ögonblicket. — Sådana, som de voro? — Utan att öppna dem. Notarien raglade några steg tillbaka, med ett utrop af förtvislan. Hans giftermålsanhållan hade stannat qvar bland handlingarna och skulle nu komma under konseljens ögon! — Nävål, hvad år på sårde? — frågade baron de Rostang. — Ingenting, ingenting, — stammade Bouvard, — en glömd handling, ett missförstånd; åt hvem har herr amiralen lemnat handlingarne? — Naturligtvis åt George. — IIvar år han? — Han har gifvit sig å våg till posten.. — Jag skall upphinna honom! -— ropade notarien, i det han isenknåppte sin rock; Ursäkta herr baron... jag skall under vec