Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1850, sida 1

— Det ser ut, som om herr de Ramiere vill såtta dig på prof? — sade han till den unga flickan i skåmtsam ton. — Herr baronen har hört! — ropade Rens. — Så mycket som behöfs för att begripa, monsieur, — svarade amiralen ironiskt. Och våndande sig till Gabrielle, tillade han derefter : — Man förelade dig en gåta, min lilla vån; jag skall ge dig ordet till den. I detta ögonblick gick notarien ut ur kiosken, framlockad af de samtalandes röster. — Kom, kom, måster Bouvard, — ropade sjömannen; — hår år någonting för er. Fruör mig? Hvad år det då? — frågade skrifkarlen, i det han fåstade en förvånad blick på den unga flickans och Renes sörlågna ansigten. — En nyhet, — återtog amiralen, — en stor nyhet, som jag nyss lårt kånna, tack vare detta bref, hvilket George lemnat mig. Notarien spratt till. Det var tvifvelsutan fråga om den skrifvelse, som han instuckit bland majorats-handlingarne. Han slog ner ögonen med en kånsla af förvirring och ångslan. — Det ser ut, — fortfor baronen, i det han visade brefvet, — som om den kårliga