Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1850, sida 1

ma sade Rene allvarsamt; — landet år endast förtjusande, når man vistas der i sållskap med föremålet för sin kårlek. Vågar jag fråga, mademoiselle, om ni tycker om slottet Verrieres? — Jag, monsieur? — sade Gabrielle i största förlågenhet; — ja, utan tvifvel... jag tycker, att det år ett af de vackraste stållen i Normandie. — Ni anser då, — återtog den unga mannen mera lifligt, — att det skulle kunna anstå den person ... hvarom fråga år? ... — Men, monsieur, — stammade den unga flickan, som, i kånslan af att det afgörande ögonblicket var kommet, darrade af en ljuf förskråckelse, — man måste kånna ... böjelserna .. hos den person... — Hon har rått! — afbröt en stark stämGabrielle och amerikanaren vånde sig om. Utan att mårka det, hade de kommit till ingången af en platan-bosquet, och de befunno sig nu två steg från amiralen, som satt vid en sommar-kiosk. Båda stannade med bestörtning. Den gamle sjömannen, hvilken håll ett bref i handen, reste sig upp med anstrångning och gick fram mot dem, Ahl! det måste man nödvåndigt vara, — —