Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1850, sida 1

— Då ber jag om tillåtelse att vara behjelplig vid sökandet, — sade Rens smäleende; — såvida nemligen mitt sållskap icke år olågligt. — Det har ni icke anledning att tro, — svarade Gabrielle, som företog sig att se utåt rymden, för att icke möta den unga mannens blickar. — Tillåter ni då, att jag åter intråder i mina privilegier från Havre-sejouren? — frågade han glådtigt. — Har ni icke förvärfvat er nya råttigheter till vår vånskap? — anmårkte den unga flickan förlågen. — Ni erkånner alltså mina råttigheter? — Huru? Ä. — Har icke en vån rättigheter? Låt också vara, att de inskränka sig endast till att mottaga era befallningar och att vaka Öfver uppfyllandet af era Önskningar! Jag reklamerar dessa rättigheter på det formligaste, mademoiselle, och för att alltid vara i stånd att bevaka dem, aflågsnar jag mig icke mer! — Hvad såger ni, monsieur? — Jag såger, att jag åmnar bosåtta mig hår i nårheten. — Är det möjligt?