Korrespondens. Kalmarposten innehåller följande korrespondens från Döderhultsvik. Flenshults by af denna församling en fasans dag. Tre vålmående familjer blefvo på ågra timmar bragte i djupaste elånde. Medan alla åldre och arbetsföra personer voro sysselsatta med höbergning, hade endast en hustru och några barn af 4 å 5 års ålder blifvit lemnade i byn. Barnen, hvilka lekte i Jen loge, hade olyckligtvis på något sått kommit åt en ask tåndstickor. Under barnens försök att få stickorna att brinna, antåndes den nårliggande halmen. Förskräckta sky ndade de ut att skaffa hjelp, men — förgåfves — ty inom få ågonblick stod hela ladugården i lågor, 10 a 12 håckar hö, som var förvaradt på loftet, bidrog att åka eldens våldsamet. Manbyg ggnaderne samt ladugårdshusen för 3:ne åboer, bestående af tillsammans 30 hus, afbrunno till stor del innan folket han komma em från egorne. Bud afgick till den 3 sjerdedels mil derifrån belågna böderhults kyrka, och klockornas hemska klämtningar tillkånnagåfvo olyckan och ditkallade folket. Hemmansegaren Nils Larsson, den hos hvilken elden utkommit, fick först vid kyrkan veta sin olycka, då han återvånde från qvarnen, och att han ej mera egde något hem. Elden skomade ej en gång de omkringliggande åkerfålen, hvarför den halfmogna rågen måste afslås, på det elden ej skulle spridas vidare. Ännu brinner det i en dervarande mosse. En enda hemmansegare skonades från brand, emedan hans hus voro belågna på något afIstånd från de öfrige. Olyckan år så mycket större och kånnbarare, som ej något af de brandskadades egendom var försåkradt och de nu sakna såvål uppehålle, som klåder och husrum, m. m. Af den vackra vålbygda byen, belågen i en ång, med sina rödmålade tvåvåningsbyggnader, omgifna af vackra trådgårdar med skuggrika tråd, hvarest jag för några dagar sedan, vid förbiresan, såg glada barn leka, återstår nu endast en rykande askhög. Få voro de saker, som kunde råddas, oaktadt det tillströmmande folket sökte att, efter hvad i ideras förmåga stod, både berga egendom och slåcka elden. Troligen skall de olyckliges nödstållda belågenhet våcka deltagande i många medlidsamma hjertan, och hjelp skall såkert ej uteblifva framdeles, då olyckan blir närmare kånd. Den kristliga vålgörenheten torde då ej förgåfves blifva anropad. Detta år de olycklige brandskadades enda hopp för framtiden. — — — C. a a em a nd D. 20 Juli. Förl. gårdag var för innevånarne