Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1850, sida 2

Madame de Rostang följde honom med ögonen. — Jag hoppas, att er upptåckt skall leda till det båsta, herr Bouvard, — sade hon, — George blef rörd; hvem vet, om icke estertanken skall föra honom till en försonligare sinnesståmning? Notarien ingick i vidlyftiga ursåkter för sin ofrivilliga indiskretion, och baronessan, hvars tankar tycktes vara sysselsatta med något annat, såg gerna att han inlåt sig i en utveckling, hvarunder han snart förvirrade sig. Han förlorade sig mer och mer i labyrinthen af sin framstållning, då madame de Rostang, som satt sig i en causeuse och afhörde honom med det slyktiga smälöjet hos artiga personer, hvilkas tankar åro frånvarande, hastigt vånde sig om, betraktade pendylen och låt ett utrop undfalla sig. Bouvard slutade tvårt, glad öfver ett afbrott, som besparade honom en brydsam fortsåttning. — Ursåkta mig, min kåra Bouvard, — sade hon brådskande, — jag kom just att erinra mig, att ni har ett årende hos vår granne, grefve de Roverge, och det vore oförlåtligt, om jag hindrade er. Notarien åmnade förklara, att hans besök hos grefven kunde uppskjutas, men Ernestine