Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1850, sida 2

— r — — De lemnade honom icke tid dertill; under erinran att amiralen våntade honom till middagen, låt hon tillsåga om förspånning af hans kabriolett. Af denna artiga ifver insåg Bouvard, att baronessan ville vara ensam, och undertryckande sin önskan att stanna qvar för att få i se verkan af de båda brefven, beslöt han sig till att taga afsked. , Madame de Rostang följde honom till dörren under ett vålvilligt smälöje. Men knappt 2 hade han försvunnit, då hennes ansigtsuttryck plötsligt föråndrades. Hon kastade en orolig : blick på den andra dörren, bleknade hastigt och öfverfölls af en lått darrning, som tvingade henne att såtta sig. Väntan och oro målade sig lifligt i hennes drag; hon tycktes sjelf vara medveten deraf, ty hon kastade sig 2 mot ena hörnet af causeusen och ketäckte sina ågon med nåsduken. Tre knackningar på salongsdörren gjorde slut på detta slags vanmakt, hon vånde sig mot dörren och stråk med näsduken öfver ansigtet, liksom om hon ,velat utplåna spåren af sin rörelse, och ansträngde sig för att gifva stadga åt sin röst. (Forts.)